Sverige akterseglat igen om 5G 20 februari 2020

Thailand har nu hållit auktion om licenser för 5G, vilket inbringar statskassan ca 31 miljarder svenska kronor från fem olika operatörer som också kommer att samarbeta om en del frekvenser.

Sverige har med sedvanlig byråkratisk långsamhet uppskjutit auktionen till 13 oktober. Detta trots att Ericsson är världsledande leverantör av utrustning, trots att nye Teliachefen uttalat oro över dröjsmålet och svensk industris rädsla för att hamna på efterkälken när det gäller att använda 5G för effektiviseringar av produktionen.

(41) Usel journalistik om klimatdebatten 17 februari 2020

Jämför på söndagens kultursidor i DN och SvD hur boken ”Upphettning. Demokrati i klimatkrisens tid” behandlas.

DN:s kulturchef Björn Wiman sväljer med hull och hår okunniga påståenden.

Biologen och författaren Fredrik Sjöberg sänker istället i SvD trovärdigheten hos bokens tre författare, en doktor i sociologi och två ”forskare” vid Chalmers tekniska högskola .

Detta genom att citera deras påstående ”Sedan den industriella revolutionen har 83 procent av alla vilda djur försvunnit och mer än hälften av dem har utrotats under det senaste halvseklet.”

Denna universitetsprodukt skiljer alltså inte på antalet djur och antalet djurarter, något som grundskoleelever i allmänhet har koll på när de får det förklarat.

Kulturchefen Wiman utpekar samtidigt komiskt nog ensidigt högerpopulismen för att den ifrågasätter vetenskap och faktabaserad kunskap.

Själv är jag betydligt mer intresserad av vad som sker i verkliga livet än tuggande om olika slags populister.

Efter att ha rest runt i en rad länder med vänsterregimer under efterkrigstiden, Venezuela, Kuba, Kina, Östtyskland och andra närliggande av sovjetkommunismen förtryckta länder har jag med egna ögon upplevt häpnadsväckande slöseri med naturens resurser, läckande vatten- och oljeledningar, hål i väggar och tak, bilar som drar uppemot 3 liter milen jämfört med de bästa i USA som nu är på väg ned mot 0,3 liter, etc, etc.

När DN:s kulturchef delar in miljöpolitik som den yttrar sig i konkreta åtgärder på en vänster- och högerskala vilseleder han läsarna.

För övrigt är jag kritisk mot båda kulturskribenterna för att de två gånger vardera förorenar svenska språket med ordet sk-t. Med den skillnaden att på DN:s kultursida anses ordet så viktigt att det lyfts upp med stora bokstäver i rubriken.

(40) DI:s expert och aktieguru redaktionens påhitt 10 februari 2020

Affärstidningen Dagens Industri har varje dag många initierade  artiklar om börsbolag och samhällsekonomin. Problemet är att de ofta kryddas med gissningar från någon amatör som blivit upphöjd till ”expert” för att locka till läsning. Det visar sig då och då vara tidningens egna journalister som utnämner varandra till experter.

Jag är också expert på aktier bland många tiotusentals andra. Men vi är bara experter på vad som har hänt fram till idag. Ingen är expert på framtiden, inte ens framtidsforskarna. Se bara på hur hastigt uppdykande coronavirus kullkastar skrivbordskontruktionerna.

Dagens Industris högfärd är inte bara harmlöst fjanteri. Överallt möter jag aktieintresserade som på allvar tror att redaktörerna i Stockholm, de som numera ytterst sällan hinner besöka företag ute i landet, verkligen är experter på vad som kommer att ske på kort, medellång och lång sikt.

Under de senaste månaderna har jag vid sidan av industribesök talat och varit utfrågare på aktiemöten under rubriken ”Därför tror jag inte på prognoser”, i Missionskyrkorna i Vetlanda och Tranås, Församlingshemmet i Hässleholm, Parken i Trelleborg, BilMånsson i Eslöv, Mollbergs i Helsingborg, Trivselpunkten i Staffanstorp och snuddat vid ämnet Ivar Kreuger på Gyldene Freden i Stockholm.

Många är tyvärr vilseledda av ekonomijournalister, banker, fondbolag med deras påstådda experter på förutsäga bolagens framtid,  omväxlande kallas de för aktiegurus. Jag tror däremot på en annars sorts experter, de som installerar el, reparerar min ipad och många andra hantverkare.

Men jag fortsätter att bekämpa spågummornas och -gubbarnas tyranni över rådgivningen i finansvärlden som alltmer blivit smart försäljning. Den borde kallas vad den är – gissandet om svenska folkets sparpengar.