Det här kan jag absolut inte dementera ! 28 november 2017

Sydsvenskans nöjessida idag   Jag har uppenbarligen gjort mycket för jazzen i Skåne…..

Försvarsminister Hultqvist på väg göra självmål 28 november 2017

  Försvarsminister Peter Hultqvist lyckades för tre veckor sedan få statsminister Stefan Löfven och miljöpartisterna i regeringen med på att vid köpet av nytt luftvärn endast offert för amerikanska Patriot ska inhämtas, inte konkurrenten fransk-italienska Samp/T. Enligt en uppenbarligen initierad artikel i DI igår  27 nov blir Patriot avsevärt dyrare, ger kanske också sämre skydd för vad Sverige behöver, enligt läcka på Försvarets Materielverk.

Försvarsminister Hultqvists argument för att välja amerikanskt är luddig säkerhetspolitik, att amerikanarna blir mer hågade att ställa upp för  Sverige i ett skarpt läge om vi köper amerikanska vapen.

Detta argument är ett självmål för svensk vapenexport då det alltid framhålls att köparländer istället bör välja efter pris och prestanda. Finland valde amerikanskt stridsflyg före Saabs Gripen på 1990-talet med just Hultqvists argument idag. Då föranledde det finländska beslutet stor besvikelse hos det militärindustriella komplexet i Sverige.

Omkring år 2022 ska Finland välja nytt stridsflyg igen och då är de två huvudalternativen amerikanskt och Saabs nya vässade exportversion. Hultqvist är efter besök i Pentagon helt såld på amerikanska vapen – vilket är självmål för svenska exportansträngningar.

Om detta skrev jag i min kolumn i finlandssvenska Hufvudstadsbladet 30 oktober, en vecka innan det svenska regeringsbeslutet om en enda offert. Från miljöpartisterna i regeringen har inte hörts ett knäpp.

 

Snille och Smak – skönandar blir krakar 25 november 2017

Nu uppträder de fria skönandarna i Svenska Akademien, som ska värna om Snille och Smak, som om de vore lägre tjänstemän i ett kommersiellt företag. De accepterar att de själva förbjuds uttala sig om deras eget fögderi. Istället ska en talesperson ensam uttrycka vad de tycker.

Till och med offentliga tjänstemän i Sverige har numera rätt att uttala sig utan att få godkännande uppifrån.

Horace Engdahl, en av de mest frispråkiga på senare år om relationer: ”De enskilda ledamöterna skall avhålla sig från offentliga kommentarer.”

Kjell Espmark, samhällssatiriker i ”Glömskans tid”: Mina läppar är förseglade. Det är beslut om det helt enkelt, så jag kan ingenting göra.

Per Wästberg, tidigare frispråkig om eländet i världen, både i stort och smått: Nu har vi lovat Sara Danius att inte tala. Hon har nu talesrätten.

Göran Malmkvist, professor i Sinologi, ledande Kinaexpert: Vi har bestämt att Sara Danius är den enda som kommer att ha kontakt med pressen. Det håller vi fast vid.

Intressant är den mejlväxling 2012 som de två numera undfallande ”kulturpersonligheterna” Wästberg och Malmkvist hade om den svensk-kinesiske poeten Li Li om hur man översätter Tomas Tranströmer till kinesiska.

Malmkvist till Wästberg om Li Li:
”Han är en ond människa. Jag ska förgöra honom, som man krossar en lus med tumnageln…Bör inte ha några stipendier.”

Wästberg svarar Malmkvist: ”Krossa honom du – med min välsignelse.”

Tuffa maktmänniskor som plötsligt i diskussionen om ”kulturprofilen”, som de gött med Akademiens pengar i årtionden, nu förvandlar sig själva till krakar.

 

Och Årets Vakenhetspris tilldelas…. 23 november 2017

”Snillena i Svenska Akademien”, som ingenting sett…, ingenting hört…eller ?

Främste symbol och den som tar emot priset bör vara Per Wästberg, DN:s tidigare chefredaktör för Kultur, som enligt tidningens nuvarande nyhetsreportrar varit drivande kraft för att ”Akademiens 19:e ledamot” erhöll den allra högsta utmärkelsen.

”Världsturné” med Ivar Kreuger….. 19 november 2017

Ivar Kreuger är ständigt aktuell, livlig frågestund på svenskbyn Villa Vista i Hua Hin, Thailand, igår kväll om de ständiga frågorna: Självmord eller mord, var Kreuger verkligen världens störste svindlare samt var och hur tog hans gigantiska företagsimperium vägen efter att han hittats skjuten i Paris 12 mars 1932?

Som vanligt har jag själv inget svar på den första frågan, den andra har jag ett betydligt mildare svar på och den tredje går att besvara med fakta.

Nu har jag hållit föredrag i svenskkretsar i Lissabon, Madrid, Paris, London, Geneve, Frankfurt och Helsingfors. Jag hoppas intresset blir lika stort framöver i Minnesotas svenskbygder.

Inte särskilt begåvat på Statsrådsberedningen 16 november 2017

Att lägga veckans EU-toppmöte i Göteborg är ett enormt slöseri med resurser på flera olika sätt. Syftet med mötet är gott, mjuka värden, social rättvisa.

Jag bevistade de stora EU-mötena i Göteborg och Malmö 2001, förödelse i stora delar av centrala Göteborg, framför allt längs paradgatan Avenyn. Detta trots stort polisuppbåd. Lugnare men ändå stojigt var det när finansministrarna möttes i Malmö.

Bråk ska undvikas den här gången med betydligt fler poliser, ordningsvakter, m fl, en del inlånade från Danmark. Dessutom avspärrningar, omläggningar av minst 19 spårvägs- och busslinjer. mm, avspärrning av vägen in till stan från flygplatsen Landvetter.

Om någon i statsministerns närhet hade tänkt efter så hade exempelvis Visby varit bättre på i stort sett allt, även betydligt billigare. Där hade mötena kunnat hållas i det stora kongresscentrum som byggts i Almedalen framför allt för att kunna hysa mängder med aktiviteter med partiledare och deras följen.

De många hotellen är nu i stort sett tomma, allt ligger inom gåavstånd, bepansrade bilkorteger undviks.

En god gissning är att inte ens hälften av antalet poliser skulle behövas. Som det nu blir staplas ännu fler outredda brott på hög medan poliser kommenderas ut som vakter i Göteborg.

Och om det handlar om symbolpolitik att visa upp att Göteborg efter fiaskot 2001 kan arrangera stora EU-möten utan bråk så är staden med alla dess dödskjutningar också fel val. Visby däremot är en pärla även under november mitt i det som skulle vara fredens hav. Där är det betydligt enklare för polisen att ha järnkoll på vilka som anländer med flyg och båt.

Visby är ett av Unescos Världsarv, där passar EU-möten om mjuka värden.

Många kommer att sakna Ian Wachtmeister 12 november 2017

För ganska exakt 40 år sedan tog jag som ekonomireporter på Dagens Nyheter tåget tidigt en morgon ned till Oxelösund där Järnverkets VD Ian Wachtmeister skulle visa mig den kommande storinvesteringen. Han hade på telefon sagt att det är lika bra jag är med honom på alla möten han skulle ha under dagen.

På kvällen hade han i den stora disponentvillan ordnat en fest med arbetare, lägre och högre tjänstemän och direktörerna. Det var glatt och högljutt, Ian delade under stor show ut medaljer. Av skillnaderna i rang märktes ingenting, den var annars påtaglig i deras boende i tjänstevillorna vid sidan av stålverket, arbetarbostäder längst ned, sedan tjänstemän, högst och störst direktörerna.

När jag nästa morgon kom till DN:s redaktion berättade jag att jag träffat näringslivets festligaste direktör. Något decennium senare var Ian en av landets mest kända personer sedan han slagit sig ihop med skivbolagsdirektören Bert Karlsson och dragit igång Ny Demokrati, som hamnade i Riksdagen mycket på grund av att det uppfattades som anti-etablissemang.

Jag besökte också Ian W när han blivit VD för Gränges Aluminium och flyttat kontoret till familjen Welin-Bergers palatsliknande villa intill Foresta på Lidingö. Ian berättade livligt hur han skulle expandera, bland annat genom att bygga ett nytt stort smältverk längs Norrlandskusten, exempelvis i Piteå.

Electrolux hade då köpt Gränges när det var på ruinens brant. När koncernchefen Hans Werthén läste i tidningen om Ians storslagna plan ringde han denne och sade, enligt Ian:

”Vad kul att du ska bygga det där smältverket. Men inte med våra pengar”.

Ian fick sparken. Men prestigelös som vanligt gjorde han en god historia av det och startade bolaget The Empire för att visa vem som egentligen var störst….och fick återigen skrattarna på sin sida. Ända tills Ian råkade i blåsväder för agenturen Sodastream med tillverkning i ockuperade palestinska områden (en tillverkning som senare flyttades).

Ian talade ofta om sin tid i Riksdagen 1991-94, och om ”stollarna” i sitt eget parti som råkade i luven på varandra.

Jag blev inte förvånad över att han och Bert kunde slå sig in bland de etablerade partierna sedan jag upplevt dem på valturné i augusti 1991 i en överfylld Skanörs hamn. Under jubel staplade de tomma ölbackar på varandra för att visa hur skattepengarna förvaltades.

Klassisk är Ians beskrivning av politiker som krokodiler med stor käft och inga öron. Stor käft hade han själv, men den roade väldigt många.

Vi är många som kommer att sakna hans Evert Taube-parodier där den nästan dubbelt så långe Ian med lika lång halsduk och tokig hatt framstod som mer porträttlik än Taube själv. Offentligheten behöver fler rebeller som Ian, inte färre.