Författararkiv

Usel journalistik (22) – Sveriges vinstmål mot Schweiz
13 juli 2018

Ingen som såg VM-matchen Sverige-Schweiz 1-0 kan rimligen ha undgått att se att bollen träffade en schweizisk försvarare, ändrade riktning och turligt nog gick i mål.

Denna turboll fick inte bara distanslösa sportjournalister att gå i sedvanlig spinn utan yran spred sig in på annars seriösa ledar-, kultur- och ekonomisidor.

Rekordet i tönteri tog en gammal erfaren politisk journalist, DN:s förre chefredaktör Niklas Ekdal som upphöjde Janne Andersson, lagledaren vid sidan av själva spelet, till så när gudomlig som man kan komma. Andra tidningar nöjde sig med ”Kung Janne”.

Inför nästa match mot England skrev Niklas Ekdal:

”Om vi går vidare blir Janne Andersson en svensk ikon av samma kaliber som Ingvar Kamprad, Lill-Babs och Gustav II Adolf.”

DN:s nattredaktion lade ut svamlet på förstasidan. Dagens Industri kallade lagledaren, förbundskaptenen i båset utanför planen, för en ”Ledare i världsklass”.

Uttrycket ”Laget före jaget” spreds från tidning till tidning som om det vore unikt att man i lagspel passar till varandra (i Sveriges fall oftare bakåt än framåt vilket gör matcherna urtrista).

Sällan har journalistiken i nationalistisk anda spårat ur så totalt.

Annonser

”Snedvriden bild av Sverige i riksmedia.”
12 juli 2018

Den rubriken spreds i Almedalen sedan ett par journaliststudenter funnit att 84 procent av nyheterna om Sverige utanför Stockholm som det skildras i DN, SvD, Aftonbladet och Expressen handlar om brott, olyckor och sport.

”Denna snedvridna bild av Sverige som en livsfarlig plats med bara en och annan idrottsklubb som undantag sätter agendan för debatten och riskerar att ytterligare öka klyftan mellan stad och land”, uttalade Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.

I genomsnitt ett dödsfall sker per dag till följd av mord, dråp och misshandel – nya rekord slogs både 2016 och 2017.
Vi läser då och då att procenten uppklarade brott blir lägre, det kan väl förklara att brott och straff seglat upp som den hetaste frågan i valrörelsen där i stort sett alla partier nu kräver hårdare tag. Men lokaltidningarna är inte heller dåliga på att lyfta fram brott.

Också den stora anhopningen ouppklarade ”småbrott” ökar irritationen hos väljarkåren. Här exempel från ”Idyllen på Österlen”, varifrån Ystads Allehanda rapporterade i tisdags om vad som hänt ute bland de knappt 100 000 invånarna:

Ystad: Klotter vid Ale stenar, eldade trots förbud, misstänkt grov rattfylla, olaga intrång, cykeltjuv.

Simrishamn: Misshandel på dans, stulen cykel hittad, ungdomar krossade skolfönster, moped stals.

Tomelilla: Vågen av skadegörelse fortsätter, trimmad Epa-traktor togs i beslag, inbrott på bygge, misstänkt rattfylleri, bilbrand, två gripna för rån på Coop.

Sjöbo: Telefonbedragare försökte lura fyra äldre, campare bestulna på motorcykel, kläder stulna i butik, bildäck skars sönder.

Skurup: tre mopeder brann, stöld och misshandel vid Allköp, ristade i billack, sexuellt utnyttjande, anmälan skolmobbning.

Visst finns det många solskenshistorier som också skildras. Men varje ny dag är det många medborgare som blir heligt förbannade.

Sådant kan livet i Almedalen också vara….
06 juli 2018

Många på fastlandet undrar vad vi sysslar med i Almedalen i Visby sedan de läst olika tramsiga beskrivningar främst på skvaller- och kultursidor.

Nedanstående oberoende krönika publicerade jag på Skånska Dagbladets ledarsida för en vecka sedan, här lätt kompletterad :

Det är märkligt hur många journalister som intresserar sig enbart för partiledarna och deras tal i Almedalen alternativt diverse tramsigheter runt politiska veckan.

De flesta verkar missa det mäktiga innehållet i en del av de ca 4.200 andra evenemang på åtta dagar, de flesta seriösa.

Istället får klichéer om flödande rosévin stort utrymme liksom skrönor om betalda semestrar för makthavareliten, fraternisering mellan journalister och politiker, utredningar som pressas fram om olika samhällsfenomen mest för att anpassas till de över 600 journalister som finns på plats.

Jag har varit i Almedalen nästan varje sommar sedan 1976 och sett hur allt fler partiledare följde i spåren efter Olof Palme som ställde sig på ett flak 1968 och höll ett improviserat tal.

Kjell-Olof Feldt, finansminister från 1982, tyckte att journalister behövde lära sig lite ekonomi och drog igång årliga seminarier. Snart följde dåvarande Industriförbundet efter, sedan kom facken, kommuner, landsting, företag – en fullkomlig explosion av seriösa diskussioner.

I början på 1990-talet råkade arrangörer i luven på varandra om de lade seminarier på samma klockslag. Numera kan ett hundratal aktiviteter äga rum samtidigt.

Utländska delegationer från hela världen kom på besök för att studera fenomenet. Stort genomslag har politiska sommarveckor fått i Danmark med Folkemödet på Bornholm varje juni månad.

Visst flödar vin och andra drycker när 10 000-tals personer samlas under sköna sommarkvällar. Men det sups mindre än på vinterns journalistfester i Stockholm.

De som skriver om betald semester har knappast själva krupit in i trista konferenslokaler för att diskutera samhällsutvecklingen medan solen skiner utanför. Att journalister och politiker möts under avslappnade former ger ofta bättre bakgrundsinformation än regisserade avskärmade presskonferenser i huvudstaden där vaktpersonal ser till att endast legitimerade får delta.

Almedalen är helt enkelt landets överlägset största vuxenutbildning som både politiker, byråkrater och journalister ständigt behöver.

En fördel med kringarrangemangen i Almedalen är att de många strosande turisterna kan lära mer. Ofta ser vi dem ute på gator och torg slå sig i slang partiledare och andra toppolitiker.

Region Skåne samt Malmö och Lund har förstått värdet av att sprida kunskap, tillsammans hyr de ett f d bankpalats vid Donners plats som de flesta besökare på ön passerar. Där avhandlas ett 50-tal ämnen tillsammans med Skanska, Handelskammaren, de två skånska universiteten, Sysav, Småföretagarna, White Arkitekter, Öresundskraft, m fl.

Den som vill veta mer kan ställa frågor om vården, mottagandet av flyktingar, hur kontor bör byggas för välbefinnande, sjöfarten och hamnarna, risken för framtida översvämningar, vad idrotten kan göra åt samhällsproblemen, digitaliseringen, att stimulera lärare att gå tillbaka till yrket, hur ska P-platserna bli färre och andra mer eller mindre populära ämnen – men framför allt intressanta.

(Själv ledde jag ett seminarium om utbyggnad av järnvägen Lund-Staffanstorp-Burlöv till Malmö från två till fyra spår med ny station invid Klostergården och dagens som byggs om och vad det betyder för bostadsbyggandet i kommunerna. Nya järnvägen ska bli klar till 2024, enligt planerna som dock är igång på skrivborden.)

Per Ahlmark visste vad han hatade
10 juni 2018

Vintern/våren 1962-63 gjorde jag större delen av min värnplikt på Försvarsstabens pressavdelning i Grå Huset på Östermalmsgatan i Stockholm. Per Ahlmark var samtidigt på Arméstaben i samma hus bakom Östra Real.

Per var några år äldre än jag men hade fått uppskov på grund av ordförandeskapet i Folkpartiets ungdomsförbund.
Ahlmark var sedan tonåren lärjunge till DN:s chefredaktör Herbert Tingsten och båda pläderade för svenskt medlemskap i Nato, dessutom svenska kärnvapen.

Detta intresserade naturligtvis de många generaler och några amiraler som fanns i huset. Vi fick därför äta lunch på Generalstabskårens mäss där Per Ahlmark livligt diskuterade med landets högsta officerare. Jag lyssnade och lärde mig mycket.

På Stockholms högskolas studenthus på Holländargatan (maj 1968 känt för kårhusockupationen) hörde jag också Tingsten debattera frågorna, Per Ahlmark var då ung sekundant.

Per dök också upp på Akademiska föreningen i Lund hårt slående som alltid under hela sin politiska karriär. Det fortsatte han med när han 1993 i boken ”Vänstern och tyranniet” påminde många framstående personer om att de varit diktaturkramare.

Några gick till motangrepp och hävdade att Ahlmark som vanligt drevs av hat. Och visst, han hatade kommunism, nazism och fascism, liksom antisemitism.

Sommaren 2016 vandrade jag förbi Per Ahlmarks undanskymda gård invid Stenshuvud på Österlen. Förfallet inne i husen var en sorglig syn, däremot den övervuxna omgivningen paradisisk med utsikten ut mot Östersjön. Jag förstod att Per var sjuk som lämnat denna fristad.

Är på väg svänga om höghastighetståg (delvis)
16 maj 2018

Tåget i måndags morse från Lund till Stockholm var försenat 5 timmar p g a ”växelfel” i Flen, enligt tidtabellen ska det ta 4 tim 10 min, alltså över 9 timmars resa (till Thailand tar det drygt 10 tim med flyg).

I tisdags kväll Stockholm till Lund 2 tim försening, hälften p g a växeln i Flen igen, resten flera mindre förseningar längs sträckan.

Jag hade redan tidigare börjat svänga i uppfattning efter att ha läst om alla nedrivna kontaktledningar med åtföljande förseningar. Nu är jag definitivt övertygad om att dagens tågsystem måste kraftigt rustas upp i första hand och det snabbt.

Visst måste spåren byggas ut mellan Stockholm och Linköping, där är det trångt på spåren och förberedelserna är långt gångna. Nya spår bör byggas Linköping-Jönköping-Borås-Göteborg.

Obegripligt att inte två korta slingor redan har byggts, den ena från den vackra sträckan Norrköping- Nyköping-Stockholm via Skavsta flygplats, den andra från dagens bana Ystad-Malmö via Sturups flygplats som numera kallar sig Malmö Airport.

Men skippa uppemot halva Sverige-paketet, de onödiga nya spåren i närheten av de som redan finns från Linköping via Alvesta ned till Skåne.

Det räcker också med att höja dagens maxhastighet knappt 200 km/tim till 250 km/tim som med en del andra förbättringar beräknas klara sträckan på 2 tim 52 min mot dagens 4 tim 10 min.

Att lägga ut uppemot 100 miljarder kronor av Sverigepaketets 230 miljarder för att sänka tiden ytterligare 24 min genom att köra 350 km i tim på helt nya spår till Skåne tyder på storhetsvansinne. Eftersom regeringen satt ett kostnadstak på ”bara” 205 miljarder måste rationaliseringar ske, färre stationer och/eller stationer utanför städerna istället för stora ombyggnader in i centrum. Då missas ju en hel del av poängen med tidsvinsten.

Jag har upplevt det på flera ställen i Frankrike. De snabbaste höghastighetstågen stannar långt utanför centrum och sedan får man byta till anslutande långsamma tåg in till stan. Tidsvinsten går förlorad.

Svenska folkets järnväg riskerar med nuvarande planering att bli direktörernas järnväg. Och politikernas som kan skicka notan vidare till skattebetalarna.

Fotnot: Idag onsdag är det totalstopp på järnvägen strax norr om Stockholm på grund av nedriven kontaktledning.

Problemet som kallas utmaning
23 april 2018

Illustration till problemet som numera förskönat kallas utmaning.

Sverige världens första fossilfria (netto) land år 2045. Sverige EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Två löften om ambitioner från Stefan Löfvens regering. Det första återstår att se om några decennier. Det sistnämnda finns fortfarande chansen att nå om två år och knappt nio månader.

Men det ser mörkt ut. Sedan löftet sjösattes för tre år sedan har Sverige fallit från 12:e till 17:e plats i andelen arbetslösa, omsprunget av Polen, Slovenien, Bulgarien och Irland.

Tjeckien har mer än halverat sin andel, Nederländerna i stort sett, enligt sammanställningen i DI i veckan som gick.

Det finns några olika förklaringar, men en framstår som avgörande. I februari var arbetslösheten för svenskfödda 3,9 procent, för utrikesfödda 15,1 procent.

Långtidsarbetslösheten, andelen som varit arbetslösa 26 veckor, ett drygt halvår, var för svenskfödda 21,5 procent, utrikesfödda  43,8 procent.

Visst är det bra med höga ambitioner men det brister uppenbarligen i verkstaden. I politikens talarstolar 1 maj får vi återigen höra om svensk solidaritet, men det blir allt svårare att peka finger till andra länder.

 

Akademien – när avgångsropen skallar….
18 april 2018

Under många år hämtade jag min post tidigt på morgonen på postkontoret Stora Nygatan i Gamla Stan i Stockholm, lokaler som nu hyser Forum för Levande Historia om nazismen och Förintelsen (efter mycket om och men också om kommunismens illgärningar, just nu Gulag). Postkontoret var ovanligt spatiöst, frekventerat av folk från Slottet, Regeringen, Riksdagen, Akademien och vi vanliga småborgare.

En morgon när vi ett dussin köande under tystnad väntade på vår tur svepte Akademiens främste snille in med dåvarande hustrun, allmänt i skvallerpressen kallade Kulturens Kungapar.

Högljutt fick alla morgontrötta ta del av Kulturparets middagsproblem och andra privatlivets små förtretligheter, involverande postpersonalen. Alltsedan dess har jag småroat tänkt på att viktiga personer har mer bråttom än andra när jag sett och hört Horace Engdahl uttala sig från de högre sfärerna.

När avgångsropen nu skallar skrattar jag bäst som sist, att flyta ovanpå straffar sig vanligen i längden…

Citatet (2) om advokater
11 april 2018

”Det har varit för många advokater i rummet för att kunna diskutera lösningar.”

Sagt till SvD av Eric Morand, VD för Ansaldo i Norden, i den italienska koncern som ska leverera nytt signalsystem till röda linjen i Stockholms tunnelbana.

Bolaget befinner sig sedan flera år i tvist med beställaren SL efter förseningar och långa diskussioner om ansvaret.

Röda linjen har fyra grenar, till Ropsten och Mörby centrum i norr, Fruängen och Norsborg i syd. Tvisten hamnar nu Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut och rör miljardbelopp.

I Eric Morands yttrande ligger implicit frågan om advokaterna önskat komma fram till en snabb uppgörelse eller om de haft egenintresse av att tvisten fortsätter.

Efter världsturnén tillbaka i snillenas land
09 april 2018

Carmens tobaksfabrik Sevilla

 Efter en längre turné i Asien och Afrika hamnade jag i Portugal och Spanien med avslutning i Mariehamn på Åland och dess fantastiska Sjöfartsmuseum. Den finländska ön med 85 procent svenskspråkiga hade världens ledande flotta av segelfartyg in på 1900-talet, bland annat frakter av vete från Australien.

Minnesvärd var vistelsen Faro, Portugal, ledande inom sjöfart liksom Sevilla på 1500-talet för färder ut till kolonierna. Besökte återigen Tobaksfabriken (bilden) i Sevilla där Carmen rullade cigarrer och cigaretter och inväntade Don José till musik av Bizet. Bolaget producerade som mest tre fjärdedelar av Europas tobakskonsumtion med drygt 3 300 anställda.

Jag var där i samband med Världsutställningen i Sevilla 1992, tillverkningen hade 1950 flyttats utanför staden och Universitetet kom istället. För övrigt stängdes tobakstillverkningen 2007.

 

Usel journalistik (21) Snillen med dålig smak
06 april 2018

Ekot skildrade idag kl 12.30 och P1 Kultur kl 13.05 avhoppen från Svenska Akademien, Gustaf III:s skapelse med motto Snille och Smak. Få slogans klingar idag lika falskt.

Radions manliga kulturjournalister spekulerade vilt om orsaken men undvek fegt att nämna poeten Katarina Frostenson, akademiledamot och gift med den skandalomsusade ”kulturmannen”.

Efter en lång stund fick Anneli Dufva ordet och sade att det finns en ledamot ”gift med kulturmannen”. Mot slutet av sändningen refererades till Aftonbladet om att det handlade om just detta.

Tänk er i politikens värld vid en skandal att Ekots välinformerade politiska reportrar inte skulle våga nämna namnet på den ledande politiker som var på tapeten. Men i kulturvärlden där journalister och ”kulturpersoner” ständigt gnuggar sig, ger varandra priser och höjer vänner till skyarna gäller inte samma regler.

Det är just på grund av kompisskapet i branschen som ”kulturmannen” med hustru kunnat verka i decennier med lånad ära och pengar från både akademien och staten.