Övertro på att räkna sig fram till vad som är vettigast

Går det verkligen att räkna fram vad som lönar sig bäst för samhället, att bygga en järnväg i Norrland eller en bro i södra Sverige ? Tre professorer och en docent tycks tro det i en ny bok ”Vart är vi på väg ? Systemfel i transportpolitiken” hos landets ledande thinktank SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

De menar att samhället förlorar många miljarder på att inte rangordna olika projekt och väga dem ekonomiskt mot varandra före beslut. Då ”skulle skattebetalarna få oändligt mycket mer värde för pengarna”, som en av författarna sade på seminariet i Stockholm.

Där beskrev infrastrukturminister Anna Johansson (S) från Göteborg istället hur politiker måste väga in många olika faktorer innan de beslutar, alltså inte bara pengar. SEB-ekonomen Klas Eklund påpekade hur osäkert det är att långt i förväg kunna räkna ut byggkostnader, räntan, mm.

Gossen Ruda, alltså jag själv, ifrågasatte om det är någon mening med samhällsekonomiska kalkyler, jag kallade dem ovetenskapliga som det sker idag, man sätter exempelvis ett fiktivt ekonomiskt värde på inbesparad restid.

Jag hann tyvärr inte ge följande illustrativa exempel: hur ska man ekonomiskt värdera att en professor i ekonomi vinner en kvart i restid på en ny väg ? Eller för den delen en ekonomijournalist ?

Inte skriver jag fler artiklar för att det byggs nya vägar eller järnvägar runt om mig. Industrianställda producerar inte heller mer på deras inbesparade tid. Visserligen kostar deras personbilar och företagets lastbilar något mindre. Men fritid går inte att sätta pengar på. Det blir något av Kejsarens nya kläder.

Många ekonomer, alldeles för inflytelserika, har en övertro på att det går att räkna sig fram till vad som är vettigast. De har bristande förståelse för politikers ständiga dilemma att tvingas väga samman helt olika faktorer, långt ifrån bara pengar, och jämka samman motstridiga intressen till kompromisser.

”Politikerna måste göra det bättre, skärpa till sig” sade en av författarna. Det gäller ännu mer en del professorer i sina studerkammare.

Annonser

Ett svar

  1. Håller helt med. Det är som i det gamla talesättet: ”när man tittar i en dams handväska inser man att pengar är inte allt!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: